Linnea

Den senaste tiden har jag dragit alla killar efter en kant. Det är bara för att jag varit så less och irriterad på några. Jag vet att alla killar inte är så.
Men jag blir så less på att man aldrig ska hitta någon som man kan bygga upp någonting med. Ibland känns det som om man är osynlig och när man väl syns så är det för att den killen inte tänker med sin hjärna utan en annan kroppsdel. Så jag säger nej tack till det!

Nå men finns det någon prince charming där ute? Det är ju den frågan man ställer sig. Och jag tycker de flesta killar inte alls är några gentlemän nu för tiden? Vart har killarna, som följer en tjej till dörren och kysser henne god natt, tagit vägen? Och inte tala om alla personer som inte skakar hand?! Okej visst jag skakar inte alltid hand med folk. Men nog är det mycket trevligare om man gör det!

Nå men saken är den jag tror ändå på ödet. Att det finns någon för alla, frågan är ju bara när?
Rätt ofta då jag ''misslyckas'' på kärleksfronten så tänker jag ''men jag har ju klara mig så här långt utan någon, nog klarar jag mig''. Och jag är ju ändå inte helt ensam här i världen.
Jag har mina underbara vänner och familj! Jag känner just nu i skrivande stund att det bara är skönt att slippa anpassa sig efter någon annan. Och jag har ju alltid sagt att mina vänner går före pojkvnner. Det tycker jag verkligen. Men det är väl lätt att säga då man inte är i något föhållande?

Detta är vad jag tycker just nu. Imorgon kan jag vara less på karlar igen och klaga:P Men det finns många svin fär ute. Men håll fast i dem som verkligen bryr sig om dig!